Testar

Lite grann här!

20131119-154838.jpg

Hemma igen…

…och inget är sig likt!

Jo, såklart…mannen och hemmet och hundarna har inte förändrats på något märkbart sätt. Hääärligt att komma hem efter väl förrättat värv. Den anspänning som funnits några veckor inför examination och slutkläm har nu släppt.

Men en viss tomhet infinner sig, hur jag än vänder och vrider. Inga tågresor till likasinnade norrut, inga utmaningar som jag är TVINGAD att sätta tänder och tankar i. Det är liksom skillnad, att helt på eget bevåg scanna webben efter diverse matnyttig, jag känner att det är ganska lätt att det skulle kunna komma något emellan.

Det har varit ett fantastiskt år, min ingång var trevande men avslutningen desto mer helhjärtad. I den här bloggen skymtar blott en mikroskopisk del av alla tankar och lärdomar jag fått. Är oerhört ödmjuk inför och imponerad av er, mina vänner i ”Damernas” och övriga i gruppen. Vilket engagemang, vilken bildningsiver, vilken entusiasm. Jag har lärt så mycket av ER, hoppas vi ska kunna hålla kontakten och inspirera varandra även i fortsättningen.

För stunden håller jag på att samla ihop mig inför första helt och hållet ”styrda” hundraprocentiga arbetsveckan på riktigt länge. Känns som om jag måste tänka – en dag i taget. Jag laddar för uppdraget, att uträtta storverk i min närmsta omgivning samt bädda för en fortsättning efter sommaren. På något vis.

Ni, mina kompisar och kollegor, har sammanfattat vårt lärarlyftsår på strålande vis i era bloggar. Jag har faktiskt inget att tillägga. Fylld av tankar och insikter, de senaste från ännu ett blogginlägg…ska jag köra till arbetsplatsen i morgon och värna om människorna där. Både de små och de stora.

Tack ALLA, för ALLT!

Nytt år…

…ut med julen från dagboken. Det här temat kändes lite våraktigt, jag längtar efter barmark hur fel och för tidigt det än är.

Här har det varit semester från ”skol IKT”, tvärtemot uppmaningen från våra kära lärare. IKT fri i övrigt blir jag nog aldrig mer i livet…så helt fast i utvecklingen  / invecklad är jag, och känner mig även så ibland. Det blev krångligt men jag tror mina kollegor känner igen sig.

Terminen för mig kommer att inledas med en större presentation inför många kollegor nästa måndag. Eftersom jag då behöver ha helt klart (?) för mig vart jag vill är huvudet fullt av tankar, igen. Jag har utvidgat mina fyra bilder till ganska många inför det tillfället. Är fortfarande inte helt självsäker när det gäller att lita på väldigt få bilder och ett strålande anförande😉

Jag snickrar också, som ni andra, på det som skall sägas vid examinationstillfället. Till sist samlar jag kraft för att fortsätta arbetet med min resurssida. Jag lade så ohyggligt mycket tid på Mammas gata under slutet av höstterminen…känns lite som om luften gått ur. Men, jag pumpar upp ballongen igen och fortsätter. Visade sidan för imponerade vänner häromdagen. DESSVÄRRE var jag inte lika imponerad själv, det är ju sjutton att man har så svårt att bli nöjd. Men, har sagt det förr…man får se det som en tillgång!

Allt är under ständig förändring, alltid, och skall så vara.

Vinden vänder…

…och man får ny luft under vingarna.

Idag skördade jag frukten av hela höstens arbete och (ibland så tunga) tankar!

Fick nog en Lidnersk knäpp och trixade på nolltid ihop en pp om året som lärarlyftare. Detta inför dagens ledningsmöte. Eftersom även skolutvecklingsgruppen satt med var vi idag en hyfsad samling. Jag slet med mig en projektor i farten, riggade den och min dator samt anmälde min dragning till dagordningen. Konstaterade att jag såg fram emot att berätta om vårt häftiga år och alla utmaningar.

Det hela blev en fullträff. Ett litet genrep inför januari och startskottet till mitt offentliggörande av Mammas gata. Dagen innan jag reser till Uppsala efter jul skall projektet presenteras på stor studiedag för kollegor ur alla kategorier. Typ 80 stycken. Skräckblandad förtjusning (nja förtjusning…?)

Men, jo …jag har tryckt på startknappen. Och jag tar med största sannolikhet med min rektor till examinationen😀

Tillbakablick…

…på det gångna året. Det känns som om det är läge för mer personliga reflektioner nu när just det här tåget tuffar på  mot slutstationen.

Min resa började kanske på ett  annorlunda sätt. Jag har inte ordat så väldigt mycket om det, men hösten 2009 var en prövande period för mig. Jag blev på grund av sjukdom tvungen att lämna över min klass, en femma, till kollegor och vackert stanna hemma. Började arbeta till en del i början av december och måste väl tillstå att jag var ganska skör. Det var inte tal om att börja på heltid som klassföreståndare till vårterminen, lärarlyftet kom då som en skänk från ovan. Att det skulle bli så OMVÄLVANDE hade jag varken trott eller förväntat mig.

Mina ingångstankar var inte så specificerade. Jag hade sedan tidigare IT pedagogutbildning och IT ansvar som en del i min tjänst, men kan inte påstå att jag just då var någon eldsjäl. Att jag i min egen klass skulle praktisera mina kunskaper kändes självklart, liksom att jag hjälpte de närmaste arbetskamraterna.I januari då jag behövde något att fylla min resterande tid med,fick jag chansen att på allvar dela med mig till kollegor över hela skolan. Detta har kunnat fortgå under hela 2010 och jag har känner att jag nu har förflyttats en bra bit från utgångspunkten.

Jag  har under året upplevt en enorm tacksamhet och stor respons från mina vuxna elever. Att hjälpa dem som står på tröskeln till den nya (nu inte precis nya) tekniken, de tveksamma, osäkra, motsträviga…är bland det häftigaste jag gjort. Mina bästa stunder upplever jag främst i mötet med en eller kanske två pedagoger i taget, någon storgruppsundervisning är inte aktuell här. Individuell utvecklingsplan, i praktiken. Jag har fått förmånen att hjälpa så många av mina arbetskamrater att göra saker som de aldrig drömt om att klara av, hjälp till en självhjälp, där i stort sett samtliga nu upplever sig vara en sån som kan.

Där några av mina lärarlyftskollegor gjort storartade insatser på full bredd har jag satsat på kvalitet i det lilla. Avtrycken av min verksamhet är i nuläget varken så stora eller synliga, men de FINNS och är djupa och varaktiga där de fått fäste. Min blivande resurs Mammas gata är skräddarsydd för vår verklighet och jag önskar mig mod och kraft att lansera den till dess fulla potential.

Jag har sökt, och fått stöd i min önskan om att utveckla bättre självförtroende i framträdandesituationer. Främst här behöver jag fortfarande ta flera djupa andetag för att övervinna mig själv. Tekniskt är jag nu mycket tryggare och känner att jag kan lösa de situationer som uppstår. En ansökan om oändlig tid för eget lärande är inlämnad…

Kunskapen har jag fått, inspirationen har jag fått, elden har jag med mig och jag brinner för uppdraget!

Det, käraste Måns och Lars, är utbildning på riktigt. TACK båda två, och alla lyftarkompisar. Det har varit ett fantastiskt år!

Framsidans tidning…

…nummer ETT är Göteborgsposten.

I helgen hade de en skojig bild kallad SOCIALA MEDIEKARTAN med därtill hörande krönika över ”nya tidens” teknik och trender. (Ursäkta hartassarna)

Här är  journalisten Eva Wieselgrens krönika. I denna söndagstidning kunde man också läsa att Facebook verkar gå vinnande ur 2010 som årets sociala sajt bland unga. Den upplevs som i det närmaste komplett och

– Nu för tiden är det inte bara gamlingar som håller till där!

Etikettsregler på nätet  har vi talat en del om på senare tid, Nina Jansdotter är författare, beteendevetare och coach med specialintresse för sociala medier. Hon skriver just nu på en bok om etikett på Facebook och har stött på och jobbat en del med Facebookanvändandets sociala konsekvenser. (hmmm)

Läs Kalle Malmstedts intervju/ artikel här.

Nya kursdagar…

…och fler griller i huvudet.

Det ena som stör och retar är  att resursen som är under tillblivande måste bli bättre, och bättre, och BÄTTRE! Våra underbara ciceroner i IKT världen är fulla av entusiasm och sprätter nya idéer omkring sig hej vilt. Den lilla perfektionisten inom mig har växt till sig rejält, aldrig någonsin har jag så envist gjort om pyttesaker tusen gånger. Men, det är ju BRA, jag lär mig så mycket hela tiden och blir säkrare på det jag gör och varför. I pipeline nu ligger bättre fix av tre taffligt utlagda bildlänkar, det måste ju se proffsigt ut eller hur😉

Mammas gata kommer i det närmaste få fler funktioner. Där planeras en blogg som skall sköta min uppdatering med spännande nyheter för kollegorna samt även fylla funktionen som tidbokning. Jag tänker även göra reklam för kommande workshops via bloggen samt kanske ta emot allmänna frågor. Under övriga flikar blir det nu Jing-filmer som klargör grundläggande ”handhavandeproblem” på vår skola.

Myyyycket jobb återstår.

Det andra som ockuperar min hjärna är hur jag på bästa sätt skall missionera om att/hur  IKT kan bli ett hjälpmedel som tillför massor och spar tid om man bara låter det hända. Att ge knäande kollegor en glimt om hur kul och utvecklande ens eget lärande tenderar att bli så fort man kommer över motståndet som alltid finns just i början. Om man skall kunna känna trygghet i arbetet med eleverna är det av nöden tvunget att ha gjort de värsta misstagen själv först. Jag behöver bli offentlig på ett annat sätt än i nuläget och gå ut på bredare front även till de icke redan frälsta.

Ska börja med en liten puff vid nästa ledningsgruppsmöte då även mina kollegor i skolutvecklingsgruppen är närvarande. Kanske kan det bli ringar på vattnet…