Testar

Lite grann här!

Hemma igen…

…och inget är sig likt!

Jo, såklart…mannen och hemmet och hundarna har inte förändrats på något märkbart sätt. Hääärligt att komma hem efter väl förrättat värv. Den anspänning som funnits några veckor inför examination och slutkläm har nu släppt.

Men en viss tomhet infinner sig, hur jag än vänder och vrider. Inga tågresor till likasinnade norrut, inga utmaningar som jag är TVINGAD att sätta tänder och tankar i. Det är liksom skillnad, att helt på eget bevåg scanna webben efter diverse matnyttig, jag känner att det är ganska lätt att det skulle kunna komma något emellan.

Det har varit ett fantastiskt år, min ingång var trevande men avslutningen desto mer helhjärtad. I den här bloggen skymtar blott en mikroskopisk del av alla tankar och lärdomar jag fått. Är oerhört ödmjuk inför och imponerad av er, mina vänner i ”Damernas” och övriga i gruppen. Vilket engagemang, vilken bildningsiver, vilken entusiasm. Jag har lärt så mycket av ER, hoppas vi ska kunna hålla kontakten och inspirera varandra även i fortsättningen.

För stunden håller jag på att samla ihop mig inför första helt och hållet ”styrda” hundraprocentiga arbetsveckan på riktigt länge. Känns som om jag måste tänka – en dag i taget. Jag laddar för uppdraget, att uträtta storverk i min närmsta omgivning samt bädda för en fortsättning efter sommaren. På något vis.

Ni, mina kompisar och kollegor, har sammanfattat vårt lärarlyftsår på strålande vis i era bloggar. Jag har faktiskt inget att tillägga. Fylld av tankar och insikter, de senaste från ännu ett blogginlägg…ska jag köra till arbetsplatsen i morgon och värna om människorna där. Både de små och de stora.

Tack ALLA, för ALLT!

Nytt år…

…ut med julen från dagboken. Det här temat kändes lite våraktigt, jag längtar efter barmark hur fel och för tidigt det än är.

Här har det varit semester från ”skol IKT”, tvärtemot uppmaningen från våra kära lärare. IKT fri i övrigt blir jag nog aldrig mer i livet…så helt fast i utvecklingen  / invecklad är jag, och känner mig även så ibland. Det blev krångligt men jag tror mina kollegor känner igen sig.

Terminen för mig kommer att inledas med en större presentation inför många kollegor nästa måndag. Eftersom jag då behöver ha helt klart (?) för mig vart jag vill är huvudet fullt av tankar, igen. Jag har utvidgat mina fyra bilder till ganska många inför det tillfället. Är fortfarande inte helt självsäker när det gäller att lita på väldigt få bilder och ett strålande anförande 😉

Jag snickrar också, som ni andra, på det som skall sägas vid examinationstillfället. Till sist samlar jag kraft för att fortsätta arbetet med min resurssida. Jag lade så ohyggligt mycket tid på Mammas gata under slutet av höstterminen…känns lite som om luften gått ur. Men, jag pumpar upp ballongen igen och fortsätter. Visade sidan för imponerade vänner häromdagen. DESSVÄRRE var jag inte lika imponerad själv, det är ju sjutton att man har så svårt att bli nöjd. Men, har sagt det förr…man får se det som en tillgång!

Allt är under ständig förändring, alltid, och skall så vara.

Vinden vänder…

…och man får ny luft under vingarna.

Idag skördade jag frukten av hela höstens arbete och (ibland så tunga) tankar!

Fick nog en Lidnersk knäpp och trixade på nolltid ihop en pp om året som lärarlyftare. Detta inför dagens ledningsmöte. Eftersom även skolutvecklingsgruppen satt med var vi idag en hyfsad samling. Jag slet med mig en projektor i farten, riggade den och min dator samt anmälde min dragning till dagordningen. Konstaterade att jag såg fram emot att berätta om vårt häftiga år och alla utmaningar.

Det hela blev en fullträff. Ett litet genrep inför januari och startskottet till mitt offentliggörande av Mammas gata. Dagen innan jag reser till Uppsala efter jul skall projektet presenteras på stor studiedag för kollegor ur alla kategorier. Typ 80 stycken. Skräckblandad förtjusning (nja förtjusning…?)

Men, jo …jag har tryckt på startknappen. Och jag tar med största sannolikhet med min rektor till examinationen 😀

Tillbakablick…

…på det gångna året. Det känns som om det är läge för mer personliga reflektioner nu när just det här tåget tuffar på  mot slutstationen.

Min resa började kanske på ett  annorlunda sätt. Jag har inte ordat så väldigt mycket om det, men hösten 2009 var en prövande period för mig. Jag blev på grund av sjukdom tvungen att lämna över min klass, en femma, till kollegor och vackert stanna hemma. Började arbeta till en del i början av december och måste väl tillstå att jag var ganska skör. Det var inte tal om att börja på heltid som klassföreståndare till vårterminen, lärarlyftet kom då som en skänk från ovan. Att det skulle bli så OMVÄLVANDE hade jag varken trott eller förväntat mig.

Mina ingångstankar var inte så specificerade. Jag hade sedan tidigare IT pedagogutbildning och IT ansvar som en del i min tjänst, men kan inte påstå att jag just då var någon eldsjäl. Att jag i min egen klass skulle praktisera mina kunskaper kändes självklart, liksom att jag hjälpte de närmaste arbetskamraterna.I januari då jag behövde något att fylla min resterande tid med,fick jag chansen att på allvar dela med mig till kollegor över hela skolan. Detta har kunnat fortgå under hela 2010 och jag har känner att jag nu har förflyttats en bra bit från utgångspunkten.

Jag  har under året upplevt en enorm tacksamhet och stor respons från mina vuxna elever. Att hjälpa dem som står på tröskeln till den nya (nu inte precis nya) tekniken, de tveksamma, osäkra, motsträviga…är bland det häftigaste jag gjort. Mina bästa stunder upplever jag främst i mötet med en eller kanske två pedagoger i taget, någon storgruppsundervisning är inte aktuell här. Individuell utvecklingsplan, i praktiken. Jag har fått förmånen att hjälpa så många av mina arbetskamrater att göra saker som de aldrig drömt om att klara av, hjälp till en självhjälp, där i stort sett samtliga nu upplever sig vara en sån som kan.

Där några av mina lärarlyftskollegor gjort storartade insatser på full bredd har jag satsat på kvalitet i det lilla. Avtrycken av min verksamhet är i nuläget varken så stora eller synliga, men de FINNS och är djupa och varaktiga där de fått fäste. Min blivande resurs Mammas gata är skräddarsydd för vår verklighet och jag önskar mig mod och kraft att lansera den till dess fulla potential.

Jag har sökt, och fått stöd i min önskan om att utveckla bättre självförtroende i framträdandesituationer. Främst här behöver jag fortfarande ta flera djupa andetag för att övervinna mig själv. Tekniskt är jag nu mycket tryggare och känner att jag kan lösa de situationer som uppstår. En ansökan om oändlig tid för eget lärande är inlämnad…

Kunskapen har jag fått, inspirationen har jag fått, elden har jag med mig och jag brinner för uppdraget!

Det, käraste Måns och Lars, är utbildning på riktigt. TACK båda två, och alla lyftarkompisar. Det har varit ett fantastiskt år!

Framsidans tidning…

…nummer ETT är Göteborgsposten.

I helgen hade de en skojig bild kallad SOCIALA MEDIEKARTAN med därtill hörande krönika över ”nya tidens” teknik och trender. (Ursäkta hartassarna)

Här är  journalisten Eva Wieselgrens krönika. I denna söndagstidning kunde man också läsa att Facebook verkar gå vinnande ur 2010 som årets sociala sajt bland unga. Den upplevs som i det närmaste komplett och

– Nu för tiden är det inte bara gamlingar som håller till där!

Etikettsregler på nätet  har vi talat en del om på senare tid, Nina Jansdotter är författare, beteendevetare och coach med specialintresse för sociala medier. Hon skriver just nu på en bok om etikett på Facebook och har stött på och jobbat en del med Facebookanvändandets sociala konsekvenser. (hmmm)

Läs Kalle Malmstedts intervju/ artikel här.

Nya kursdagar…

…och fler griller i huvudet.

Det ena som stör och retar är  att resursen som är under tillblivande måste bli bättre, och bättre, och BÄTTRE! Våra underbara ciceroner i IKT världen är fulla av entusiasm och sprätter nya idéer omkring sig hej vilt. Den lilla perfektionisten inom mig har växt till sig rejält, aldrig någonsin har jag så envist gjort om pyttesaker tusen gånger. Men, det är ju BRA, jag lär mig så mycket hela tiden och blir säkrare på det jag gör och varför. I pipeline nu ligger bättre fix av tre taffligt utlagda bildlänkar, det måste ju se proffsigt ut eller hur 😉

Mammas gata kommer i det närmaste få fler funktioner. Där planeras en blogg som skall sköta min uppdatering med spännande nyheter för kollegorna samt även fylla funktionen som tidbokning. Jag tänker även göra reklam för kommande workshops via bloggen samt kanske ta emot allmänna frågor. Under övriga flikar blir det nu Jing-filmer som klargör grundläggande ”handhavandeproblem” på vår skola.

Myyyycket jobb återstår.

Det andra som ockuperar min hjärna är hur jag på bästa sätt skall missionera om att/hur  IKT kan bli ett hjälpmedel som tillför massor och spar tid om man bara låter det hända. Att ge knäande kollegor en glimt om hur kul och utvecklande ens eget lärande tenderar att bli så fort man kommer över motståndet som alltid finns just i början. Om man skall kunna känna trygghet i arbetet med eleverna är det av nöden tvunget att ha gjort de värsta misstagen själv först. Jag behöver bli offentlig på ett annat sätt än i nuläget och gå ut på bredare front även till de icke redan frälsta.

Ska börja med en liten puff vid nästa ledningsgruppsmöte då även mina kollegor i skolutvecklingsgruppen är närvarande. Kanske kan det bli ringar på vattnet…

Skogspromenad…

…är bland det bästa jag vet!

Nu har jag ju stor rutin av mer eller mindre dagliga svängar bland gran och fur…men ändå. I sällskap av tre ystra, lydiga, glada jyckar som sköter sig själva och inte stör vare sig mig, viltet eller någon annan arbetar min hjärna  tydligen som mest optimalt. Tack Hobbe, Tazza och Hippie för att ni ser till att jag kommer ut!

Dagens promenadbehållning var två nya, goda idéer för Mammas gata. Jag bara går där…åsså poppar det upp. Det är väl ungefär som med din tandborstning Lisa 😉

Sedan fick jag ett nyhetsbrev från skolverket som talade om att IT för pedagoger skall byta namn och bli mer heltäckande.

Där sägs att  ” Syftet med förändringen är att kunna erbjuda dig en bättre överblick över allt stöd kring it i skolan från oss på Skolverket. Jag hoppas du får nytta av den nya portalen.”

Bara för oss – helt fantastiskt! Trevlig helg :–D

IT för pedagoger nr 10/2010

19 november 2010

Hej!
Här ovan ser du bilden av den nya portalen för it i skolan som kommer att lanseras den 25 november. Den ersätter webbplatsen ”IT för pedagoger”. Du kommer nå allt material från webbplatsen ”IT för pedagoger” på den nya portalen. Webbadressen blir http://www.skolverket.se/itiskolan

Puh…

…en liten bit på väg.

Just nu har jag producerat min första Jing film, sparat den och lyckats få den att spelas upp igen. Trial and error om man säger så… Allt är inte alltid så självklart som det kan låta!

Svårast är som vanligt att tänka till om vad som skall vara med, hur allt skall hänga ihop på sidan, och hur i h-sike man skall undvika att det hela blir så där förutsägbart som det inte skall bli (…men som det kanske ändå måste vara för att bli användarvänligt)

Jag har även bråkat en del med länkar på weeblysidorna, vissa tenderar att bli osynliga i ”skarpt läge”. Jag tror jag har hittat en lösning men den är inte heltäckande bra. Har någon stött på detta problem?

Snål som jag är delar jag inte med mig av test 1, möjligen skall ni få ta del av test x om ett par dagar. Men jag är på gång…med någonting i alla fall.

IKT bloggar och lite annat…

Jag har nu ägnat några timmar ytterligare  åt att botanisera bland IKT bloggar. Kan inte låta bli att tycka att mycket av det som skrivs både är ”babbligt” och  inte känns så vederhäftigt som jag skulle önska. Balansgången mellan ett attraktivt anslag och trovärdigt innehåll är delikat. Som jag känner mig själv är tillfällena dock få då jag kommer att ”plöja” bloggar av den typ som doktorand Karlsson skriver. För svårtillgängligt om man nu inte är tvungen att läsa…Däremot är det  oumbärligt att känna till en del om var man hittar debatten. I vår roll som IKT ambassadörer behövs ju ibland belägg för att övertyga de inte redan frälsta.

Om man ska använda sin (mycket högt värderade ) tid för att hålla sig a-jour med utvecklingen inom IKT-området (och det ska man allt)…ja då vill åtminstone jag att de som skriver skall ha relativt torrt på fötterna för sina åsikter. Känner absolut att jag skall hålla mig till skolverkets IT för pedagoger som en start, här får jag fin överblick och kan göra utflykter i mån av tid (och intresse för dagen). Alltså är det kanske inte bloggen i sig som passar bäst för min uppdatering utan skolverkets mer formella paraply med stort innehåll.

Sedan fick jag en inbjudan idag, dessvärre till nästa onsdag när vi ses i Uppsala.  Jag tycker att den där modellen verkar lite  intressant att ta upp till diskussion.

Dr Ruben Puentedura till Kungsbacka!

 

”Puentedura har fått särskilt uppmärksamhet för sin SAMR‐modell gällande förändringsprocesser med fokus på teknik och satsningen en dator per elev. I sin föreläsning lyfter han omdefinitionsprocessen, en dator per elev samt utmaningar och frågor kring pedagogers och rektors roll i skapandet av meningsfulla läroprocesser där tekniken är ett verktyg att nå målen. Puentedura menar dock att hemligheten bakom bättre resultat i skolan är en omdefinitionsprocess gällande lärande, att enbart använda teknik är inte en framgång i sig. Istället är vikten av att man som pedagog och rektor reflekterar kring lärandet av största vikt.”    /ur inbjudan

Vi har mycket att göra kollegor, och det är många områden som slåss om våra arbetskamraters intresse. Bara att hålla näsan någon millimeter över det rent praktiska kan för någon kännas nästan övermäktigt. Det ställs stora krav på oss att förpacka vårt budskap på ett sätt som ger det chansen att få bli hjälpmedel och inte bara ytterligare ett ”måste” och krav på engagemang.